In Bed 2015

 

Allan2web-Strombeck

Allan3web-Strombeck

KnutNyweb-Strombeck

Knut+Leeweb-Strombeck

Lydia1web-Strombeck

Lydia2web-Strombeck

Lydia3web-Strombeck

ba-lili-web

MoMerweb-Strombeck

MoltasSlickweb-Strombeck

thomas-asta-web

SofieTuffeweb-Strombeck

SolBjaffweb-Strombeck

MoccaNielsweb-Strombeck

SapphoBenWeb-Strombeck

Ivanweb-Strombeck

IvanNielsweb-Strombeck

In Bed

Hud mot päls, hand på tass, höft vid höft. Kropp mot kropp.

Meg Daley Olmert gav 2009 ut boken Made for Each Other – the Biology of the Human-Animal Bond, en bok som går på djupet med att beskriva bandet mellan människor och djur. Med hjälp av den senaste forskningen inom neurovetenskap, zoologi och antropologi beskriver hon bl a de
neurokemiska processer som skapar band mellan människor och djur. Som ett exempel beskriver hon hur produktionen av ”kärlekshormonet” oxyticin ökar på samma sätt då vi klappar vår hund, som då en mamma håller sitt barn. Kroppskontakt mellan människor och andra däggdjur skyndar också på läkning av sår, stabiliserar blodtrycket, sänker nivån av stresshormon och lindrar både fysisk och psykisk smärta.

Denna bok var en skatt att finna då den så tydligt beskriver biologin både hos människan och djuret i förhållandet till varandra. Tidigare var det som jag upplevde med djur, något jag bara kunde tala om med vissa vänner och bekanta. Vi utbytte upplevelser och tankar om våra djur. Något som kan vara svårt att göra på en mera allmän nivå eftersom det oftast blir betraktat som något subjektivt och tillhörande privatlivet.

Men kan anledningen till att vi i västvärlden idag har rekordmånga sällskapsdjur, vara ett mycket grundläggande behov hos människan av kontakt med andra däggdjur? Ett behov som i mindre och mindre utsträckning blir uppfyllt, efterhand som bönderna blir färre och de som föder upp djur, numera arbetar industriellt.
För femtio år sedan fanns fortfarande många små bondgårdar med lite kor, grisar, höns, får, kanske en arbetshäst, en hund och katt som höll möss och råttor borta. Bonden klappade om korna i stallet och barnen hade alltid djur att kela och leka med.
Själv är jag lyckligtvis uppväxt på liknande sätt. Vi hade ingen riktig bondgård, mina föräldrar försörjde sig med annat jobb, men vi hade självhushåll; alltid en ko, en sugga som fick griskultingar varje år, höns, några getter, kaniner, katter och en hund.
När jag behövde tröst som barn sökte jag den hos min hund, eller hos den ko och kalv som jag ryktade och skötte om så som tjejer brukar sköta sin häst. Mina föräldrar arbetade alltid och var stressade precis som många föräldrar är idag. De hade inte tid att kramas och sitta och mysa med oss barn i soffan.

Jag tror det har varit så här väldigt långt tillbaka i tiden, att föräldrar arbetat mycket och att barnen har lekt och legat och vilat med bl a hundar och katter. Om natten låg människor tätt ihop och sov och fick också där behovet av kroppskontakt uppfyllt; oxyticinet kunde flöda. Det finns bilder från början av 1900-talet som visar hur urinvånarna i Australien ligger tätt, tätt ihop i en cirkel och sover, barnen innerst, längre ut vuxna människor och tama dingos. Fortfarande i Australien finns uttrycket ”a three dog night” som betyder att natten varit så kall att man behövt tre hundar för att hålla värmen.

Efterhand som vi här i västvärlden blivit rikare och fått mera boendeyta, uppmanas barn att sova i egen säng och eget rum och de vuxnas säng har alltmer sexualiserats. Människor utan kärlekspartner sover alltså alltmer ensamma. Det finns ett stort behov av djur att leva och sova tillsammans med.

Det finns flera andra anledningar till att jag velat beskriva den fysiska beröringen mellan djur och människa just i sängen. Vilan har varit ett speciellt intresse för mig i många år. Dels för att den kan vara väldigt svåruppnådd och dels för att ett djur eller en människa är så vacker, så helt inne i sig själv när den vilar. Sängen är också det lugnaste stället i ett hem, och så intimt att det varit intressant för mig som fotograf att få lov att komma in i sovrummet hos bekanta och fotografera.
På den sista bilden, ligger min man Niels med min gamla hund Ivan, som helst ville sova under täcket i Niels skrev. Genom åren blev det många bilder av Ivan i detta skrev, bilder jag aldrig tänkt visa offentligt. Men när jag bestämde mig för att arbeta med denna ”i sängen”serie, tänkte jag att den måste starta med Ivan. Under sina knappt sexton år visade han mig tillbaka till den känsla av absolut trygghet, som jag endast kom ihåg från när jag kurade ihop mig med min hund som barn.

Lisa Strömbeck, oktober 2015

 

In Bed

Skin on fur, hand on paw, hip to hip. Body to body.

In 2009, Meg Daley Olmert published the book Made for Each Other – the Biology of the Human-Animal Bond, a book that described in depth the bond between man and animal. With the aid of the latest research findings within the fields of neuroscience, zoology and anthropology, she describes, among other things, the neuro-chemical processes that reinforce the bond between man and animal. She explains, for example, that when we pet our dog, the production of the hormone oxytocin increases in a manner identical to when a mother holds her baby. Furthermore, body contact between humans and other mammals also accelerates the healing of wounds, stabilizes the blood pressure, lowers the level of stress hormones and alleviates both physical and mental pain.

This book was a real treasure to find, as it so distinctly describes the biology of both man and animal in relation to each other. Previously, that which I personally experienced with animals was something I could only discuss with certain friends and acquaintances. We exchanged experiences, thoughts and feelings with regard to our animals. This can be difficult to do on a more general level, as it is often seen as something subjective, as something having to do with one’s private life.

But could the fact that we own pets in record numbers in the Western world nowadays have to do with a fundamental need among human beings for contact with other mammals? A need that, in the present day and age, is fulfilled to a far lesser degree due to the fact that farmers are becoming fewer, and those who raise animals now work on a more industrial level. Fifty years ago, there were still many small scale farms with a few cows, pigs, chickens, sheep, a work horse, a dog, and a cat for keeping the mice and rats at bay. The farmer would pet the cows in the stable, and the kids always had an animal to cuddle and play with with.

Thankfully, I was brought up under similar circumstances. We were not real farmers, my parents made ends meet through other means, but we were self-sufficient. We always had a cow, chickens, a sow who would have piglets once a year, a few goats, cats and a dog. As a child, I would seek consolation with my dog, or with the cow or calf I’d be caring for at the time, the way girls groom their horse. My parents were always working, and were overstressed just as many parents are today. They didn’t really have time to hug and cozy up with us children in the sofa.

I believe it’s been this way for eons, that parents have been extremely involved in work, leaving the children to play and rest with, say, the pet dog or cat. During the night, people would lay close to one another, thus fulfilling their need for body contact, making the oxyticin flow. There are photographs from the early 1900s featuring Aborigines from Australia lying tightly together in a circle formation, with the children at the centre, surrounded by adults and tame dingos. “A three dog night” is still a usual expression in Australia, referring to the need of up to three dogs to keep warm on a cold night. As we in the Western world have become increasingly wealthy with more living space at our disposal, children are expected to sleep in their own beds, and their own rooms, with the adult bed becoming all the more sexualized over time. It has become the norm that individuals without sexual partners tend to sleep alone. There is a need for animals to live and sleep with.

There are several reasons why I have chosen to describe the physical contact between animal and man, specifically while in bed. Rest as a phenomenon has been of special interest to me for many years. It can be hard to achieve and a resting animal or human is quite beautiful, so enveloped in themselves as they sleep. The bed is also the calmest place in a home, as well as the most intimate, and hence, being granted access to photograph there has been interesting for me.

The last image here features my husband Niels lying next to my old dog Ivan, whose favorite sleeping position was under the blanket at Niels’s crotch. Over the years, many photos have been taken of Ivan just there, in that spot, although I have never intended to show these images in public. But when I decided to work on this “In Bed” series, I knew it simply had to start with Ivan. Over the course of his almost sixteen-year life, he helped me find my way back to that feeling of total security, that I only knew in those instances when curled up next to my dog as a child.

Lisa Strömbeck, October 2015